Jag har en känsla av att det inte är som det ridläger som jag ska åka på nu som 47 åring jämfört med de som jag åkte på som 7 åring. Då hade man dessutom men en kompis eller två och nu känner jag bara tränaren. Jag och hästen har aldrig varit så långt bort tillsammans och absolut inte ensamma. Det är mycket att packa och jag känner mig lite osäker vad på vad man behöver ha med. Jag packar allt man kan behöva och kanske inte behöver. Själv ska jag bo i bilen så det är fullastat när vi rullar i väg. Cykeln har jag även tryckt in då jag tänker att man nog behöver ett transportmedel om det visar sig vara lite avstånd. Hästen har till sist gått på med lite övertalning. Jag har även nu rett ut att det är Avesta inte Alvesta jag ska till. När jag har ca 3 mil kvar börjar jag fundera på om jag verkligen packade sadelgjorden. Av allt mer eller mindre nödvändigt känns det som något man verkligen vill ha med mig om man är en lite feg motvillig hoppryttare. Det är inte mycket att göra bara att köra vidare och hoppas att man minns fel. Jag kommer fram och lastar ur och det är lite ödsligt. Dock så har jag fått en liten video där det finns film på vart Lissa ska bo. Jag vet inte vad jag tänkt mig. Lite tak över huvudet på hästen och en rasthage. Med betoning på lite tak. Lissas box är enorm och lyxigare och större än mitt hus nästan. Högt till tak och plats för henne att stå på första parkett och titta ut genom en dörr ut på allt och alla. Här finns vattenspilta och stora gemensamma utrymmen. Gården är stor och rymlig och min oro att köra fast känns lite onödig. Jag har så klart även glömt min sadelgjord. Tack och lov har min hyresvärd att låna ut.
Jag upptäcker även att jag glömt min neccecär så det var ju tur att jag hade cykel så jag kan hoja till affären.
Här finns hästar överallt och både fint ridhus och härlig ridbana och upptäcker jag på kvällen när jag ska skritta ut och värma upp lite helt magiska ridvägar. Håller på att inte komma hem igen då det tar emot att rida hemåt igen. Blir även att skritta av ute med och då kan man ta en längre tur. Varje dag!
Det är verkligen full fart direkt och förutom att rida så vi hinner även hitta på en massa annat kul! Första gången jag åker gokart och var riktigt nervös och osäker men mår riktigt bra av att få gasa på en massa runt, runt, runt, runt! Sova i bilen är oväntat mysigt lite som att vara i en koja och det mesta finns här på gården, både hästar, sällskap, godis, vin och te. Jag får åka hem med mina böcker olästa för det har jag inte hunnit med! Reser hem med stor motvilja och kroppen full med nytt mod och en härlig energi! Har lärt känna nya människor och insett att jag kan och vågar mycket mer än jag själv tror! Inte en gång har Lissa dessutom stannat utan det har varit full fart framåt utan att det blir springigt. Framför allt har jag hela tiden känt mig så välkommen och omhändertagen på ett nytt ställe där man inte känner någon. Men nu gör ju det! Tack för fina dagar! Det blir garanterat fler gånger på ridläger! Vi ses! Kram!